Bygdens lag

Det är en kylig morgon. I ett konferensrum på Rinkside har lokalpressen samlats. Skellefteå AIK är alltid intressant att bevaka, men nu har föreningen kallat och det är uppenbarligen någonting utöver det vanliga på gång. Klubbdirektören Pea Israelsson kliver fram och levererar nyheten som kommer att uppmärksammas i hela landet: Skellefteå AIK startar ett damlag. Målet är att nå högsta ligan SDHL.

Beskedet kommer nästan på dagen nio år efter att Skellefteå AIK meddelade att klubbens dåvarande satsning på ett damlag läggs ner. Men det var då och nu är det dags att se framåt. Pea Israelsson är noga med att understryka att det är en långsiktig satsning med fokus på spelare från bygden.

Jörgen Granlund, en välkänd eldsjäl inom Clemensnäs Hockey, blir utsedd till sportchef och får huvudansvaret att bygga laget och organisationen. De senaste åren har Skellefteå AIK stöttat Clemensnäs damsatsning, men trycket utifrån har blivit allt större på att en av Sveriges främsta hockeyföreningar bör ha ett eget damlag. Lösningen blir ett samarbete där Clemensnäs fortsätter att fostra flickor upp till en viss nivå och ålder, de som sedan är redo att kliva upp ett snäpp hamnar i Skellefteå AIK som nu tar Clemensnäs plats i division 1. Det blir ett bygdens lag i ordens rätta bemärkelse.

Det är mars när nyheten presenteras. Om ett halvår inleds seriespelet i division 1. Antagligen. Troligtvis. I damhockeyns värld, och då i synnerhet i de lägre divisionerna, är sällan någonting glasklart. Det är inte säkert att det kommer att finnas tillräckligt många lag för att få ihop en seriös grundserie.
– Det är damhockey, säger Jörgen och liksom suckar och skrattar samtidigt.

Men målsättningen är klar: Skellefteå AIK ska ha ett lag i division 1 när serien drar igång och inom tre till fem år ska de ta sig till SDHL – den högsta ligan. 

"Vi hade mycket kvar att ge"

När AIK senast hade ett damlag existerade inte SDHL, men våren 2008 tog de plats i den då nystartade föregångaren Riksserien. De lyckades behålla sin plats där inför den kommande säsongen, men lade ner. Ett försök att starta en ny förening, Skellefteå Damhockey, gick i stöpet efter ett par månader och ett helt lag med spelare som tillhörde de främsta i landet gick upp i rök.

Det var bittert.

Många lade ner sin karriär medan andra sökte lyckan på annat håll. Kajsa Östlund som nu tagit rollen som tränare för Skellefteå AIK dam, var en av dem.
– Jag åkte ner till Gävle för en elitsatsning i Brynäs. Även Sanna Kågström, Elin "Lunkan" Lundqvist och Susanne Backman åkte ner. Vi kände att vi hade mycket kvar att ge och tog chansen i ett riktigt bra lag. Samtidigt ville jag testa vingarna på en ny plats. Det är nästintill omöjlig att leva på hockey som tjej, så jag utbildade mig till folkhälsovetare parallellt med elitsatsningen. Det var det bästa jag har gjort, minns Kajsa.

Vid 27 års ålder lämnade hon isen. Då hade hon spelat i 20 år.
– Inom damhockey är man gammal då, fast jag tycker att många lägger av för tidigt. Men den ekonomiska biten gör det svårt. Så länge man pluggar går det bra men sedan då? Med heltidsjobb är det svårt att få ihop det, de flesta lyckas inte. Det är synd för det är viktigt med en stomme med erfarna spelare. Framförallt för att visa de yngre tjejerna vägen. Se bara på herr-sidan där Jimmie Ericsson, Forssell och Lindgren var med i hundra år. De tillförde massor.

Hockey ska vara för alla

Hennes moderklubb är Bergsbyn SK – samma klubb som senare utgjorde grunden till AIK:s förra damsatsning år 2002.
– På den tiden fanns det damlag överallt. Lejonström, Byske, Lövånger … de flesta hade damlag. Idag är det skralare med tjejer i tonåren och uppåt som lagidrottar. Det går till en viss nivå, men vill för att elitsatsa behöver många flytta från Skellefteå, tyvärr.

För oss är det en självklarhet att vara med på den här resan. Vi arbetar målmedvetet med jämställdhet i vår egen verksamhet, och vi är starkt engagerade i vår bygd.

Det är ett bekymmer, och ett uttalat syfte med AIK:s satsning är att alla ska ha möjlighet att spela hockey. Det är viktigt för en plats som till stora delar byggt sin identitet på sporten. Det är också någonting som huvudsponsorerna Boliden och Skellefteå Kraft uttryckt. ”För oss är det en självklarhet att vara med på den här resan. Vi arbetar målmedvetet med jämställdhet i vår egen verksamhet, och vi är starkt engagerade i vår bygd. Vi vill medverka till att göra hockeyn tillgänglig för tjejer och damer och vi är övertygade om att det är ett viktigt steg mot utveckling”, sa Christine Nilsson, kommunikationschef Boliden Gruvor, när nyheten om damlaget presenterades.

Även Catarina Hägglund, chef för kommunikation och hållbarhet på Skellefteå Kraft, menar att satsningen är viktig för hela Skellefteå: ”Skellefteå ska vara en bra plats att växa upp på, att bo och verka på och en plats att återvända till. Att göra det möjligt för både killar och tjejer att spela hockey på högsta nivå i Skellefteå är en framtidssatsning både för platsen och för att utveckla idrotten”, kommenterade hon.

Många tror att vi kommer att vinna SM-guld den här säsongen. Vi kan inte göra det eftersom vi inte ens spelar i den ligan. Det handlar om okunskap

Kajsa sitter på en bänk i tränarnas omklädningsrum, äter en banan och reflekterar tillsammans med tränarkollegorna Magnus Lundin och Henrik Östlund över kvällens ispass – veckans andra. Klockan börjar närma sig 22.00 och alla är trötta. Men nöjda. Det var inte många veckor sedan laget gick på is första gången. Ett helt nytt lag, byggt från grunden på ett fåtal månader. Det skulle kunna innebära en smärre katastrof, men än så länge går allt bra.
– Jörgen Granlund har gjort ett fantastiskt jobb. Ett gediget arbete, säger Kajsa som själv blev rekryterad av Jörgen till den nya satsningen.
– Det var hedrande att få frågan. Jag tycker det är spännande med en långsiktig satsning med tjejer från bygden. Jag tror på det och känner att jag har saker att bidra med. Att få utveckla tjejerna, med denna uppbackning, tillsammans med Magnus och Henrik känns inspirerande.”

Å ena sidan, å andra sidan

Träningsmatcherna på försäsongen visade bra resultat. På grund av bristen på damlag i regionen har de hittills mest spelat mot kill-lag. Det har varit ett bra motstånd, men det är lite annorlunda att möta damer – om inte annat för att testa motståndet som dyker upp under seriespelet.
– Det är en utmaning att hitta rätt nivå. Grundserien är inte optimal. Det ingår fyra lag i den och totalt spelar vi 18 matcher, ibland med stora glapp mellan matcherna. Det är viktigt med kontinuitet för att hålla igång sparringen och tempot. På sikt kommer vi att gå in i en ungdomsserie parallellt med denna. Målet är ju att gå upp i SDHL.

Vore det optimalt att gå upp redan efter denna säsong?
– Det är en komplex fråga. Det är en långsiktig satsning där vi ska vara mogna och stanna i SDHL den dagen laget tar klivet upp. Men vi har ett bra lag och för att behålla spelare som vill uppåt får det inte ta för lång tid. Det är en väldigt tuff uppgift, men vi ska göra vårt bästa så ser vi hur långt det räcke

Frågan är om AIK-supportrarna kan vänta.
– Vissa tror att vi kommer att vinna SM-guld den här säsongen. Vi kan inte göra det eftersom vi inte ens spelar i den ligan. Det handlar om okunskap. Men Skellefteå AIK är inte som någonting annat och det skapar starka förväntningar bland folk. Det är fascinerande hur många som kommit fram och gratulerat mig till tränarrollen – trots att det till stora delar är samma tjejer som jag tränade i Clemens. Men då var det inte så uppmärksammat. "Jaha så du slutar på jobbet nu", undrar en del, säger Kajsa och skrattar.
– Då märker man legitimiteten som följer med märket. Men det är absolut positivt, vi känner ett starkt stöd från folket. Samtidigt finns det en nervositet och spänning att ha ögonen på sig. Vi har sagt att tålamod är jätteviktigt. Det är ett helt nytt lag även om vissa har spelat med varandra tidigare. En ny kostym, men med djävulskt goda förutsättningar att göra någonting bra av det.

Jag har spelat sedan jag var fyra år och hade ingen lust att sluta nu, för hockey är jävligt roligt och man vill göra saker som är roliga

Tog sista platsen

Allt handlar om passion, om kärlek till sporten och spelet. Ofta är den så stark att den får spelarna att flytta långa vägar för att utvecklas. Där spelar ett varumärke som Skellefteå AIK stor roll som en garant för att man kommer till en förening som ogärna lämnar någonting åt slumpen. Det har underlättat Jörgen Granlunds minst sagt utmanande uppgift att på nolltid rekrytera spelare till Skellefteå. Under sommaren som gick duggade nyheter om nyrekryteringar tätt. Från Luleå anslöt tre SDHL-spelare i ett svep. Det var tunga rekryteringar som ger mer substans och erfarenhet till laget vars åldersspann går från 14 år till 30 år.

Lagets verkliga veteran är Elin Lundqvist som är tillbaka i Skellefteå AIK-tröjan. Hon är också den sista spelaren in.
– Vi stod på isen första gången 13 augusti. Jag bestämde mig en vecka innan det. Jag hade fått frågan flera gånger men har hela tiden varit bestämd med att jag inte skulle ha någonting med det att göra. Jag var klar med hockeyn. Men så åkte jag inlines en dag och insåg hur kul det var. Jag ringde upp och tog den där platsen i alla fall, säger Elin som haft ett uppehåll på fyra säsonger sedan hon slutade i Brynäs.
– Man blir ringrostig. Det känner jag nu. Jag har ont överallt och är trött på träningarna. Det går allt bättre även om den fysiska biten är långt från vad den var när jag slutade. Men det är kul. Den stora spridningen i laget gör att vi lär mycket av varandra. Det är ganska häftigt.

 

Lagkamraten Julia Kaldensjö instämmer:
– Man märker hur mycket rutin Elin har, det smittar av sig och ger en bra lagkänsla där man kan vara sig själv, säger Julia som anslöt från Sundsvall i somras efter att föreningen där lagt ner den gemensamma verksamheten med Timrå.

Jag har ju testat hur det är att inte hålla på och sett hur mycket tid det blir över. Men det är värt det. Att vara med i ett lag, träna, resor, middagar …

– Jag blev tvungen att röra på mig. Jag har spelat sedan jag var fyra år och hade ingen lust att sluta nu, för hockey är jävligt roligt och man vill göra saker som är roliga. Sedan trivs jag i Skellefteå, vilket är bra för vi har bara träningar på kvällarna. Det är svårt att ha ett socialt liv, säger hon och skrattar.

Helt klart är att spelarna och teamet runt om får offra mycket för sin passion.
– Man vill ändå hit varje dag och ta på sig grejerna även om det tar mycket tid, säger Elin och fortsätter:
– Jag har ju testat hur det är att inte hålla på och sett hur mycket tid det blir över. Men det är värt det. Att vara med i ett lag, träna, resor, middagar … Det är ett stort härligt paket att vara med i en förening.

Ett emblem som förpliktigar – på gott och ont

Man skulle kunna prata om orättvisor. Det finns sannolikt enskilda spelare i A-laget med en lön som överträffar damsatsningens totala årsbudget. Men spelarna säger sig inte tänka så. Tvärtom verkar det råda konsensus om att de vunnit jackpot som fått en plats i AIK:s damsatsning.
– Se på teamet runt omkring. Vi har sportchef, tre tränare, tre materialare, ett gäng människor som hjälper till med allt från fysträningar till marknadsföring och ett jättestarkt varumärke. Hur många andra division 1-lag kan säga samma sak, frågar sig Elin.
– I Timrå hade vi våra tränare och en materialare. Det var allt, inflikar Julia. Då spelade vi ändå i högsta ligan.

Vad betyder AIK-emblemet?
– Alla i Sverige vet att det är en stor klubb och det känns som att den här stan lever för Skellefteå AIK. Jag går på gatan och ser någon spika upp ett märke, det vajar flaggor överallt och man ser Skellefteå AIK-märket på alla bilar. Det var någonting jag tänkte på när jag flyttade hit, säger Julia. 

– För mig är det först och främst laget jag vuxit upp med. Jag har varit på herrmatcherna, stått på ståplats och hejat. Jag minns hur häftigt det var när vi fick spela i AIK-tröjan förra gången. Från att ha varit ett utelag i Bergsbyn som ingen kände till att komma in här, det var någonting. Sedan dess har det blivit en professionell storklubb och givetvis gör det skillnad för oss som spelar att fler får upp ögonen.

Jag har förklarat det för folk 10 000 gånger och är så less på den frågan. Kom och titta så förstår du. Det är fortfarande hockey.

Intresset för AIK:s damlag är stort. Till premiärmatchen mot Luleå dök det upp 375 besökare i den erkänt iskalla C-hallen. Säsongens andra match, ett tvättäkta derby mot Björklöven, lockade 649 personer – den bästa publiksiffran i damhockeysammanhang i Sverige den veckan. I båda fallen har Skellefteå AIK tagit övertygande hemmasegrar.
– Det finns ett stöd. Så har det inte alltid varit. Det är jättestor skillnad nu. Hela damhockeyn har vuxit, flera storklubbar har utvecklat den till någonting bra och spelet är betydligt jämnare. Sist vi hade ett damlag hade inte klubben fått sin verkliga storhetstid och hade haft några tuffa år. Skellefteå AIK känns mer redo att göra den här satsningen nu än vad de gjorde då. Det speglar av sig i atmosfären, säger Elin, men tillägger att det finns en risk att förväntningarna blir för höga.
– Vi syns ju lika mycket som ett SDHL-lag, och det är en proffsig organisation, men vi ska spela i div 1 och det är bara 18 matcher i grundserien. Det är viktigt att komma ihåg.

Stöter ni på fördomar?
– Hahaha, det har man gjort hela karriären. Dels handlar det om det här med att vi inte får tacklas, att en del inte anser att det blir en fysisk sport då. Men det är många hjärnskakningar och ett otroligt fysiskt spel ändå. Jag har förklarat det för folk 10 000 gånger och är så less på den frågan. Kom och titta så förstår du. Det är fortfarande hockey.

Kajsa Östlund fyller i:
– Det där börjar i ung ålder hur man ser på en kille och en tjej som spelar hockey. Det är som två olika världar, men det finns likheter i glädjen och kärlek till spelet. Och små saker gör stor skillnad – man ser vilka snabba resultat det ger om tjejerna får förutsättningarna för det. Vi har levt en tillvaro i motvind, men vi står här i dag. Det är kärleken till sporten som tagit oss hit.

DÅ SPELAR SKELLEFTEÅ AIK DAM HEMMA:
1 dec: Skellefteå–Björklöven
10 dec: Skellefteå–Luleå
17 dec: Skellefteå–Luleå
19 jan: Skellefteå–Modo
3 feb: Skellefteå–Modo
4 feb: Skellefteå–Modo

Läs mer om laget: www.skellefteaaik.se/dam