En ärlig youtube-kanal från Burträsk

Elisabeth Lindroth från Burträsk irriterade sig på den polerade ytan som visades på Youtube-programmet Gravid vecka för vecka. Hon klagade till företaget som ligger bakom och strax efter fick hon sitt eget program. Nu två år senare driver hon en populär blogg, en podcast och en Youtube-kanal.

Du jobbar med din egen blogg, podcasts och på Youtube. Varför började du med det?

När jag var gravid följde jag Youtube-serien Gravid vecka för vecka. Det var alltid så tillrättalagt och perfekt att jag mailade företaget som ligger bakom och önskade mer öppna och ärliga klipp. De frågade då om jag ville filma min egen graviditet, och efter det har det rullat på. Jag hade inte flest visningar på mina klipp, till exempel Blondinbella hade ju otroligt många fler tittare, men jag hade mest engagemang. Och är det inte engagemanget som borde vara viktigast? Sedan började jag blogga ungefär en månad innan jag fick Åke. Jag kände att Gravid vecka för vecka snart skulle ta slut och jag har alltid gillat att skriva. Det var också för att Youtube-avsnitten var styrda när det gällde vad jag skulle prata om samtidigt som jag hade så mycket mer att berätta.

Hur jobbar du med Youtube?

Nu har jag tagit en tillfällig paus från Youtube. Det blev för mycket arbete när jag började jobba. Det tar mycket tid och jag får ut lite av det. Men när jag gör Youtube-klipp så är jag med i ett nätverk, vilket innebär att jag kan få en lön om jag har tillräckligt många visningar. Det krävs dock att jag lägger upp minst två klipp i veckan för att komma upp i dom siffrorna, och det är tidskrävande. Det är också svårare här uppe i Burträsk. De som bor i till exempel Stockholm kan göra mycket mer aktiviteter och gå på roliga events, här gör jag ju inte så mycket. Jag jobbar hemma och går på promenad med hunden.

Här gör jag ju inte så mycket. Jag jobbar hemma och går på promenad med hunden

Vad är det för nätverk?

United screens. Det är dom som gör Gravid vecka för vecka. Efter att jag varit med där så frågade de om jag ville fortsätta. I början var det ju enkelt med en liten bebis. ”Kolla, nu ler han!” men nu vill han ju bara krypa bort. Det är inte lika kul för folk att se.

Har du pluggat media eller journalistik?

Nej, jag önskar att jag skulle ha gjort det. Det hade kanske hjälpt lite grann. Bloggar som blir stora skriver nästan som ett magasin, till exempel Elsa Billgren. De skriver inte längre så det liknar dagboksinlägg, utan mer som ett reportage. Det tror jag kräver antingen jättemycket erfarenhet eller någon typ av utbildning, och där är inte riktigt jag. Men jag vet inte om jag vill göra så heller, det är nog inte jag.

Men du har ändå fått jobb som webbredaktör?

Ja, på Uppskattat. Det var faktiskt tack vare min internetkarriär. Min chef kände igen mitt namn, hade sett något av mina Youtube-klipp och läste på bloggen för att se hur jag skrev. Jobbet utannonserades också bara på Facebook, eftersom det är ett så internetbaserat jobb. Så jag fick ju ändå ett jobb tack vare bloggen.

Min chef kände igen mitt namn, hade sett något av mina Youtube-klipp och läste bloggen för att se hur jag skrev

 

Du har en väldigt personlig blogg. Är det svårt för dig eller din familj med en sådan öppenhet?

Nej, jag tycker att det är svårare för mig att krysta ur mig inlägg som ”Åkes favoriter” eller ”Vad gör Åke nu?”. Det är inte lika lätt. Dels är Åke en egen person, men det ytliga blir inte heller lika naturligt. Mina egna känslor har jag ju inom mig och det kommer lätt ut genom fingrarna. Min familj har bara tyckt att det varit bra. Jag har inte hängt ut dem på något sätt. Min mamma vill inte vara med på bild, och inte heller min svärmor. Mina nära har snarare fått en djupare bild av mig eftersom att vi tidigare sällan pratade om sådana saker som jag nu skriver om. Nu har vi börjat göra det. Min mamma läser bloggen och hinner processa det själv, sedan kan hon skicka ett sms och säga att hon är så stolt över mig. Så nu kan vi prata öppet på ett annat sätt.

Har det hänt att någon kommit fram till dig på gatan och ifrågasätter saker du skriver?

Det är nog svårare att blogga öppet på en liten ort som Burträsk. Här är det nästan ingen som nämner bloggen, men jag vet att jättemånga läser den. Om jag åker till Skellefteå, Umeå eller andra städer kommer folk ibland fram och hälsar. Jag får även mejl och meddelanden från folk som tackar för det jag skriver. Det gör ingen här, men jag kan ibland få höra på omvägar att någon har läst bloggen eller sett några klipp. Här är det också mindre vanligt med bloggare, det kan vara en nackdel. Om du bor i Stockholm är det nästan vardagsmat att folk filmar sig själva på gatan och är rätt öppna, men här är det annorlunda. Därför känner jag ibland att det är en nackdel att bo här ur den aspekten. Men alla ställen har ju för- och nackdelar. Och bara för att jag skriver om något så är inte det alla aspekter av frågan.

Varför bor ni i Burträsk?

Vi hade råd att köpa hus här, haha. Och så bor våra mammor här och hela min familj. Vi trivs jättebra, det är jättemysigt, allting finns och alla hälsar på alla. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna. Bor du i Umeå så får du ju också byakänsla i vissa områden och du blir less på vissa personer, så det är nog inte så stor skillnad från Burträsk. Men jag märker att en del inte uppskattar allt jag gör. Många tänker att de inte själva skulle göra så som jag gör, och att det då automatiskt är fel. Medan det ju går att tänka ”jag skulle aldrig göra så, men det är kul att hon tycker att det är roligt”. Det är så jag tycker att man ska relatera till folk i största allmänhet.

Många tänker att de inte själva skulle göra så som jag gör, och att det då automatiskt är fel

 

Du och din make Leif har en gemensam podcast också?

Ja, jag hade tidigare en podd tillsammans med en tjej från Nashville. Vi hade båda bloggar på Loppi och vi klickade direkt. Vi startade en podd tillsammans och det var jättekul. Den gick väldigt bra, men tidsskillnaden gjorde det väldigt svårt att få ihop det med tiderna. Då bestämde jag och Leif oss för att starta en egen podcast, det formatet passar honom bättre än Youtube. Nu går vi och sparar på saker under veckan som vi inte pratar om, som vi sedan lyfter i podden. Då får vi ut mycket mer av det, det blir som ett härligt veckosamtal. Alla borde göra det!

Vad pratar ni om?

Det är mycket relationer och känslor. Om hur vi tänker och händelser i våra liv. Vi fick missfall i våras och då ägnade vi ett helt avsnitt åt det. Vi är väldigt öppna och pratar om det mesta och det är nog det lyssnarna gillar. Många tycker att det är bra och vi ökar antalet lyssnare varje vecka.

Hur tycker han det är att bli offentlig?

En sak jag märkt är att han inte behöver göra så mycket för att bli väldigt hyllad. Det gäller både i familjelivet och i övrigt. Om män är snälla blir de mer upplyfta än kvinnor. Nu har han varit pappaledig väldigt länge och då tycker alla att Leif är fantastisk. Så han har blivit väldigt upplyft av så mycket beröm, med all rätt så klart. Men jag har gjort allt med Youtube och så, och om jag då lägger upp ett klipp utan honom så får jag alltid kommentarer om att se saknar att få se Leif. Ibland kan det kännas lite surt. Eller att folk säger att de älskar vår blogg. Hallå, det är min blogg och jag som gör allt. Men jag tror att han tycker att det är roligt. Han gillar att stå i centrum, han är ju lärare, haha. Han gillar verkligen podden, att sitta och kolla statistik och så. Det är han som klipper den.

Du upplever att Leif som man får mer uppmärksamhet?

Ja absolut, särskilt i Burträsk där det inte är lika vanligt att vara föräldraledig ett år som man. Jag får ofta frågan om inte Åke tyr sig mer till Leif nu när han är hemma så mycket. Men det frågade ingen när jag var hemma. Jag får mest frågan om när vi ska skaffa fler barn. Jag försöker säga till så att folk förstår vad de egentligen säger. Men jag tror absolut att det är lättare för en man att få mycket uppmärksamhet. Jag har varit frisör länge, och så fort det kom en kille som var snygg och kunde klippa rakt så blev han helgonförklarad. Jag vet inte om det är likadant med kvinnor i mansdominerade yrken? Det tror jag inte. Men Leif är ju exceptionellt bra. Han är bättre än många andra och värd att hylla så klart. Men ibland kan jag känna att ”Hallå, jag då?”.

Du har varit väldigt öppen med era missfall. Var det självklart?

Ja. Vi förlorade tvillingar först. Det var innan bloggen men jag skrev om det på Instagram. Jag tänkte att det var ett bra sätt för folk här att få veta det och på så sätt slippa berätta för alla, och det funkade. När jag sedan började med Gravid vecka för vecka så berättade jag om missfallet i första avsnittet. Efter att Åke var född skrev jag sedan ett ganska långt inlägg om det. Jag tror att jag först ville få ett barn för att kunna processa det. Med det senaste missfallet skrev jag om det direkt. Det var bara i vecka åtta. Dels för att jag inte visste om jag skulle orka uppdatera på ett tag och även för att det är många jag känner som läser. Jag vill att de ska veta vad som hänt. Jag fick över hundra kommentarer på en timme där folk delade med sig av sina erfarenheter. Det blir en fin gemenskap. För mig har det aldrig varit dåligt att dela med sig. Jag vet att många aldrig skulle dela med sig av det, och det kanske är rätt för dem. För mig har det varit bra att prata om det.

Vore det bra om vi pratade mer om obekväma saker?

Ja, prata om allt! Om du upplever något så måste det ju finnas fler som upplever samma sak. Det har jag också lärt mig genom bloggen. Om jag skriver om något jobbigt så är det alltid andra som kommenterar och skriver att de känner samma sak. Att de tycker det är skönt med någon som berättar om det. Därför tycker jag att det är bra att prata om det mesta. Jag är väldigt personlig, men jag utelämnar väldigt lite av mig själv ändå. Det är mycket av mitt liv som jag inte berättar om. Jag är öppen med känslor, men inte med mitt personliga liv. Det är inget jag skäms över, men jag försöker träna min hjärna. Som när jag skrev om min mjuka mage som inte återhämtat sig från förlossningen. Det är ju inget pinsamt. Det är ju bara en kropp.

 

När du lägger upp en sådan grej, blir det konstigt då att gå på Konsum sedan?

Konsum är ju värst. Jag var inte där på en månad eller mer efter missfallet med tvillingarna. Sedan när jag gick dit och stod i kön till kassan så började en okänd tant gråta och fråga hur det var med mig. Rykten började gå om varför de hade dött. Då skrev jag inlägget så att alla skulle få veta sanningen. När alla vet allt så behöver jag sedan inte förklara så mycket.

När alla vet allt så behöver jag sedan inte förklara så mycket

 

Dina följare, är det främst västerbottningar?

Jag vet faktiskt inte. Många följer med från Gravid vecka för vecka, men jag tror att det är många hemliga härifrån. Det är mest kvinnor mellan 20 och 40 år, men också män. Männen brukar erkänna det när de är fulla.

Utvärderar du inläggens genomslag?

Jag måste ha kul när jag gör det, och om jag hela tiden kollar statistik så kommer innehållet bli förändrat utifrån det. Det här är en hobby och det var också därför jag lämnade Loppi, där fick jag inte styra innehållet på samma sätt. Där uppmanade de oss att göra vissa innehåll och mina inlägg om till exempel feminism blev aldrig delade av dem. De ville bara ha glatt, vitt och fräscht. Jag känner att jag vill göra ett mer äkta innehåll. Och visst, följare kan klaga och anse att det inte längre är en mammablogg. Men det är inte det bloggen är. Den följer mig i livet. I början blev det mycket bebis, av naturliga skäl, men Åke är en person och dessutom har jag ju mycket annat i livet. Fast ibland får jag panik över att jag inte har en röd tråd.

Du kanske är den röda tråden?

Ja, det var någon som skrev det! Det är svårt att styra så mycket. Ibland blir det mycket känslosamma inlägg och ibland blir det mat. Vissa vill ha mer shopping, men vi har inte haft så mycket pengar ett tag nu och då blir det ju ingen shopping.

Har du sponsorer?

Ja, fast det är mest att jag får saker. Barnvagnar till exempel. Sedan har jag ett samarbete med Me&I som jag får både kläder och pengar av. Det har varit hur bra som helst, det är ett märke jag verkligen älskar. Kläderna är asfina. Nu ska jag ha ett samarbete med Ellos och där handlar mest om saker. Jag är ganska hård och vill bara skriva om saker som jag gillar.

Företag är väldigt duktiga på att utnyttja bloggare, de kan be mig skriva om något och erbjuder 150 kronor. Det är ju ingenting. Tänk vad det kostar att annonsera i Norran! Nu är inte jag Norran, men de borde ju kunna betala lite mer. Ibland har företag bett om en viss publicering och då ska ju jag leva upp till det också. Samtidigt som läsarna inte vill ha för mycket sponsrade inlägg. Det blir mycket press, så jag tackar nej till ganska mycket.

Lagen säger att det ska tydligt framgå om inlägget är sponsrat. Hur jobbar du med det?

Jag frågar ofta hur företagen vill göra. En del långvariga samarbeten löser vi så att det finns en logga på bloggen där det står exempelvis ”En Me&I-blogg”. Men jag skriver alltid ”I samarbete med Me&I”. Sedan använder jag affiliate-länkar eller adlinks. Jag kan även ha personliga länkar där jag får provision om någon läsare klickar på länken. Men då måste jag skriva ut att inlägget innehåller adlinks.

 

Men du kan inte leva på bloggen?

Ibland kan jag få större samarbeten som ger lite pengar. På Loppi fick jag runt 1 500 kronor i månaden. Sedan skrev jag ett inlägg som blev jätteuppmärksammat då jag fick 60 000 kronor. Då skrev jag om ett övergrepp jag varit med om. En halv miljon personer läste inlägget och Loppis servrar kraschade. Det var i alla fall bra att få dom pengarna då jag just då var arbetslös och Leif var hemma med Åke. De som jobbar på bättre portaler kan få ut kanske 10 000 kronor i månaden, och då kan de ju jobba med bloggen på halvtid.

En halv miljon personer läste inlägget och Loppis servrar kraschade

 

Du säljer inte annonser?

Nej, jag har inte gjort det. Jag skriver mycket om kropphets bland annat, och då vill jag inte ha annonser om Nutrilett. Jag vill att det ska kännas otvunget och vara en hobby. Jag hade gärna tjänat lite mer pengar på det, men det ska också kännas rätt. Vi har knappt behövt köpa något till Åke, och det är ju pengar i sig. Men jag orkar inte sitta och söka sponsring.

Berätta om inlägget om överfallet?

Jag klippte gräsmattan och lyssnade på Zara Larssons sommarprat. Det väckte många minnen och jag ställde bort gräsklipparen, gick in och skrev hela inlägget på en gång. Det handlar om en våldtäkt som jag utsattes för. Leif fick läsa det innan jag publicerade och han tyckte att det var jättebra. Många män kommenterade och var väldigt elaka. Bara jag såg ett mansnamn i kommentarsfältet fick jag ont i magen. Det kunde vara typ ”Fy fan din jävla hora, du var ju bara otrogen” men också många män som reagerar emot de kommentarerna och säger att de skäms över att vara man när de ser sådana kommentarer. Det var ju 12 år sedan överfallet hände. Men Zara Larssons sommarprat motiverade mig att prata om det. Allt bubblade upp och jag insåg att jag inte alls hade hanterat det klart. Men hur har det påverkat mig på det stora hela? Jag skämdes så mycket inför min svärmor. Vad skulle hon tycka om att hennes son är ihop med en sådan kvinna? Jag skämdes också inför min bror. Vi pratar inte om sånt. Men han skickade ett sms direkt efter och skrev att han var så stolt över mig och gjorde sitt första och kanske sista emoji-hjärta. För min egen del har det bara varit positivt att få berätta om det.

När jag var ung och ute förr var det standard att få en hand på rumpan i baren eller någon som tog mig på brösten på dansgolvet. Det är ju sjukt. Vad fan, helt absurt. Vi måste våga prata mer om sånt, annars kommer vi kvinnor att kvävas. Det gäller så många områden. Om barnuppfostran till exempel, och hur vi kan tänka mer genus. Många blir irriterade och säger att jag bara vill att alla ska vara könlösa och ha bruna säckkläder. Det är inte alls vad det handlar om, jag vill bara att barn inte ska behöva hamna i förutbestämda fack. Många stör sig på att vi har klänning på Åke till exempel, men vad tusan, det är ju skönt och luftigt! Jag är medvetet en vagel i ögat.

Jag är medvetet en vagel i ögat

 

Ökar antalet följare eller tappade du många när du slutade vara gravid?

Jag tror att det har bytts ut. Många vill följa en graviditet och hoppar av efter, men då lockas någon annan. Det gäller att fortsätta nischa sig. När jag fick missfall senast så fick jag jättebra trafik, för det intresserar många som är i samma situation. Men det kan också bli läskigt. Som i somras när jag skrev inlägget om överfallet och fick supermånga läsare där många inte var snälla. Jag låg vaken på natten och det rasade in elaka kommentarer från hemska män som skrev hemska saker. Ju större du blir desto mer får du också höra. Men i vanliga fall har jag en fantastisk skara följare som är trevliga och hjälpsamma.

Men hur hinner du?

Jag har ju en så fantastisk man vet du, haha. Det är han. Men det här är också det jag gör på min fritid. Om han ser ett avsnitt Game of Thrones så går jag och bloggar. Allt som är kul går ju hinna. Men sedan går ju vissa inlägg rätt snabbt att göra.

Vad har du för tips till andra som vill jobba med bloggar och annat?

  • Hitta en inkörsport. Jag kom in via Gravid vecka för vecka, det var en jättebra start. Det är bra att börja som gravid om du sedan vill ha en mammablogg. Många vill följa gravida.
  • Hitta din grej. Jag var lite av en sorgeperson som var ganska öppen med vad vi hade varit med om, där tror jag många hittade oss. Jag hade en allvarlig underton. Det är nog bra att hitta sin nisch.
  • Tvinga inte ur dig något, det blir aldrig bra. Låt det komma naturligt. För mig har det varit en terapi att blogga.
  • Sträva inte alltid framåt, var glad för vad du har och gör det bra. Jag har 10 000 personer i veckan som läser mig blogg. Det låter kanske inte så mycket men om du skulle ställa upp alla här utanför mitt fönster skulle det vara sjukt många.
  • Välj vem du vill vara. Ska du vara ytlig eller personlig? Är det shopping eller känslor? Många tänker att bloggar är trams, men man kan få ut mycket av det, och får träffa mycket roligt folk. Det är jätteroligt. Men oftast sitter jag i mjukisbyxor hemma med en tofs på huvudet. Det är inte så många som blir riktigt stora som inte bor i Stockholm. Men exempelvis Underbara Clara har ju lyckats fantastiskt bra.

 

Läs Elisabeths blogg.