Ge plats

På en plats som vill utvecklas, växa och locka fler måste det finnas många olika ledare. Skellefteå behöver fler typer av pådrivare, påverkare, inspiratörer och initiativtagare som kan ta hela samhället framåt.

Bilden av en ledare är fortfarande stereotyp. Förutfattade meningar om vem som kan ta ledarrollen och hur en sådan person ska vara, bete sig och se ut styr oss mer än vi kanske tror. En typ av begränsning handlar om hur vi tänker kring begreppen män och kvinnor. Hur olika förväntningarna är på oss enbart utifrån det kön vi har, och hur obekvämt det blir när någon vill röra sig utanför ramarna. Det är ett problem som vi gemensamt behöver hjälpas åt att lösa.

Öppna samhällen är mer framgångsrika. I Skellefteå kan vi ge plats för fler. Fler möjligheter för fler människor. Mindre begränsningar av våra visioner om vilka vi kan vara.


 

När jag fotas i politikerrollen är det ofta väldigt rakt och upp ner. Ställ dig där, titta rakt in i kameran, se neutral ut. Det är sällan vi får stå i nån särskild pose. Vilket jag kan tycka är tråkigt.

Andreas Löwenhöök

Vad händer när vi utmanar de etablerade bilderna, byter roller och bryter mönster? Vi bjöd in fotografer och journalister i Skellefteå och personer som arbetar med Skellefteå kommuns och platsvarumärkets kommunikation till en workshop med Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson. Där fick det pröva på att fotografera några Skellefteåprofiler helt tvärtemot könsnormerna.

Rollbytet sätter fingret på hur styrda våra förväntningar är på hur män och kvinnor kan porträtteras. Varför kan det för vissa upplevas provocerande eller skrattretande när en man målar naglarna eller poserar på ett sätt som man ofta ser kvinnor göra? Varför känns det onaturligt för en kvinna att se allvarig och sammanbiten ut medan det utan problem ofta är mannens självklara utgångspunkt? Vad är det som formar oss? Vad är det som gör att vi upprätthåller det?

Hur påverkar det bilden av Skellefteå?

Bilden av dig själv?

 

”Överallt finns budskap om att flickor och pojkar är olika.
Rosadränkta dockhus, barnvagnar och sminkprylar som säger att ens roll som tjej kvinna är att ta hand om andra, hemmet och sitt utseende. Blådoppade actiongubbar, byggsatser och sportprylar som säger att livet som man handlar om makt, styrka och spänning.

 

Intressant nog är det exakt samma budskap som förmedlas i bilder i media och reklam. Bilder på handlingskraftiga statusmän bakom stora skrivbord, eller som idrottar, jobbar, uppfinner och erövrar. Kvinnor som behagar - antingen genom sitt yttre eller genom bullbak (eller både och). Kvinnliga makthavare får sitta på sina skrivbord istället för bakom dem.

Bildvärlden är ofta mer stereotyp än den riktiga. Vi människor tenderar att notera och lyfta fram det som bekräftar våra tankar och fördomar, snarare än det som utmanar dem.”

Ur Gävle kommuns bildhandbok ”Bilder som förändrar världen” av Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson


Små kvinnor och stora män?

Kvinnor fotas allt för ofta uppifrån medan män oftare fotas snett nedifrån. Att avbilda någon nedifrån är ett klassiskt sätt att få någon att se större och mer betydelsefull ut. Uppifrån ser personen mindre och mer undergiven ut.
När en bild snabbt ska tas är det lätt att man faller in i invanda mönster. Varken fotografen eller personen som blir fotograferad kanske tänker särskilt mycket på det. Men när samma typer av bilder upprepas gång på gång, blir det snabbt en självklar sanning.

Tycker du att det spelar någon roll?

 

Änglar och demoner?

Vi ser ofta ett bildspråk där män är allvarliga, seriösa och bestämda, kontrollerade och har iskall eller ointresserad blick. Kvinnor å andra sidan uppmanas ofta att le, vara vänliga, mjuka, tillgängliga och medgörliga. Se trevliga ut. Och så vill de vara snygga i håret.

Betyder den skillnaden något?

Det är kul att bryta lite mönster och uppfattningar. Det blir intressantare att fota saker och människor när man tar fram det lite oväntade. Och också frågar sig själv varför det här skulle vara oväntat? Väcker det nånting hos mig?

Albin Avander

 

"Det kom inte naturligt om man säger så. Det var inte första, andra eller tredje posen som man är van vid. Många av mina vänner tycker nog inte att den här bilden är så konstig. Men det är en stor kontrast till hur man är van att se mig."

David Eriksson om sitt porträtt

Presterande eller poserande?

Kvinnor med makt får ofta sin maktposition förminskad genom bilder som är sexiga, busiga, barnsliga eller med absurda poser. De framställs känslostyrda och bräckliga. Fokus läggs ofta på deras attraktivitet, även i sammanhang som ska handla om deras yrkesroll.

Mäns maktposition förstärks ofta i bild. De framställs ansvarstyngda, rationella, seriösa och visionära. De bedöms utifrån vad de kan, inte utifrån utseendet.

Män fotograferas i sina arbetsmiljöer och i professionella sammanhang, på kontorstolen eller in action i sitt jobb.

Kvinnor tas ofta ur sitt sammanhang och fotas utomhus, kanske i en lövhög eller framtittande bakom en husknut, eller i hemmet, i familjesammanhang eller i sin privata roll.

Påverkar det bilden av hur personen är och vad den kan?

Touch me?

Kvinnor som fotograferas uppmanas ofta att röra vid sitt ansikte, hår eller kropp i sexuella eller inbjudande poser. På gruppbilder får kvinnor ofta röra vid andra för att signalera omtänksamhet, värme och beundran.

Män står oftare med armarna i kors eller hängande rakt ner.

Kvinnor sitter eller ligger på bild. Män står.

Varför det?

Jag har väldigt svårt för människor som har såna här uttryck. Det är väldigt slutet, bjuder inte in till någonting. Det är hemskt och sorgligt om karlar ska behöva se ut så här. För det är ofta inte så de är inuti.

Marie Andersson om sitt porträtt

Sug i blicken?

Män får ofta använda sina kroppar för att idrotta, jobba eller göra saker i bild. Deras fotografier signalerar action, styrka och funktion. Kvinnor får däremot oftare sitta stilla, posera och visa upp sig. Som dekoration.

I reklamens bilder är det extra tydligt:
Män gör, kvinnor beundrar.
Män löser, kvinnor frågar.
Män utmanar, kvinnor lyder.
Män får finnas till för sin egen skull.
Kvinnor finns för mannens skull.

Påverkar det samhället? Din egen självbild?

Hur skulle du reagera? Varför?

Därför är det viktigt att vi ger plats för fler

I utställningen Ge plats ska bilderna på Skellefteåprofilerna som fotograferats tvärtemot traditionella könsnormer, tillsammans med frågeställningar, statistik och exempel, få fler att reflektera och tänka om kring vem som får synas på vilket sätt.

Om Skellefteå ska fortsätta utvecklas och växa måste fler olika typer av ledare, initiativtagare och förebilder kunna komma fram. Öppenhet är avgörande för ett samhälles utveckling. Det är viktigt att diskutera vilka som släpps in och kan vara med och driva utvecklingen.

Det finns många normer i samhället som styr vem som får synas och på vilket sätt. Det kan vara saker som ålder, ursprung, kroppsfunktion eller andra identitetsuttryck, men i den här utställningen har vi som du ser valt att titta närmare på begreppen man och kvinna och vilka föreställningar och förutsättningar som finns kopplat till det. Ofta blir bilden begränsande, både för män och kvinnor. Den speglar inte vilka vi är som individer utan sätter förväntningar som vi inte alltid kan, vill eller borde leva upp till.

Vi vill att du som ser utställningen ska börja fundera över varför det ser ut som det gör. Hur påverkar bilderna oss som individer, som grupp och som samhälle? Får det några konsekvenser att det är så här? Är det bra eller dåligt? Vad kan vi göra åt det?

Om Skellefteå ska bli attraktivt för fler måste vi våga utmana attityder och stereotyper som utgör hinder för människor. All utveckling hänger ihop. Det här handlar om vilka som ska våga starta och leda företag, kliva fram och förverkliga idéer i Skellefteå i framtiden.

Helena Renström, marknadschef Skellefteå kommun

Ge plats!

Så kan du bidra till att göra ledarskapet mindre stereotypt:

  • Tänk mer medvetet på hur det faktiskt ser ut när olika personer porträtteras. Titta i tidningar, på tv, på reklam, i informationsmaterial. Vad ser du runt omkring dig?
  • Reflektera över dina egna privilegier. Vad får du för fördelar utifrån det kön och den personlighet du har? Vilka nackdelar finns det? Vad behöver du kämpa för och vad kommer naturligt?
  • Börja räkna huvuden. Hur ser det ut i de sammanhang du möter? Hur många män och kvinnor finns med, och i vilka roller?
  • Ifrågasätt de mest stereotypa poserna och miljöerna när du själv fotograferar eller blir fotograferad.
  • När du har chansen, lyft fram de oväntade exemplen där uppfattningar utmanas.
  • Diskutera hur ordval, bildval och titlar kan avgränsa vem du riktar dig mot. Till exempel i rekryteringsannonser och nyhetsartiklar.
  • Behandla det normbrytande som normalt. Gör du en stor grej av det cementeras det som avvikande. Inkludera utan att markera.

 

LÄS MER: