Made in Kusmark

Att Kusmarksmyllan varit idealisk för att odla prima potatis har länge varit ett välkänt faktum i Skellefteå. Närheten till centralorten i kombination med särskilt driftiga bybor har även skapat ett ovanligt bördigt företagsklimat för småföretagare. Men den mest lyckade exporten från Kusmark måste vi ändå tillskriva familjerna Lindholm och Arvidsson.

Det är nog många potatisodlare genom åren som hellre önskat sig byns kyrktupp i bladguld ute på päråkern istället för den fridlysta tranan som äter upp skörden. Böndernas uppfinningsrikedom har tagit sig alla möjliga uttryck för att skrämma den storväxta fågeln på flykt, men uppe på Bäckänget i Kusmark har tranan inte vågat sig.

– Peppar peppar så har vi klarat oss bra genom åren. De verkar hellre vilja hålla till nere på slätten, säger lantbrukaren Ola Björkman. Han och sonen Simon har precis kommit tillbaka från dagens sväng till Skellefteå med potatisbilen och lämnat sina varor till matbutiker och restauranger som är stadiga kunder.



– Jag måste säga att många är väldigt bra på att använda sig av lokalproducerade grödor i Skellefteå och skriva ut det i sina menyer. Både butikerna och restaurangerna sätter en stolthet i att det odlas runt knuten här i Kusmark och det tycker vi såklart är roligt, säger Ola.
Sedan nyår har Simon växlat bana från snickaryrket till potatisodlare och ska skolas in i familjeföretaget. Det kräver minsann sin utbildning.

– Många tänker inte på att vi också är lantbrukare. Det ryms faktiskt hela sex yrken i vårt skrå – vi är lantbrukare då vi odlar våra grödor, vi ska reparera fordonen, vi jobbar med transporter, vi säljer produkter, vi jobbar med byggnationer av olika slag på gården och vi är verksamma inom skogsbruket. Det är mer komplext än man kan tro, berättar Ola som tog över gården från svärföräldrarna tillsammans med hustrun Maud redan 1987.

FAMILJEINSATSER

Som familjeföretag kräver det insatser från alla lite då och då under året. Maud har till exempel alltid tagit tjänstledigt från bankjobbet under september när potatisen ska upp. Likaså har Simon och storebrorsan Emil fått hugga i, men nu är det på riktigt för Simon som också planerar för att flytta hem till ett av gårdshusen från lägenheten i Skellefteå.



– Det känns hur roligt som helst, jag har trivts väldigt bra när jag gått bredvid farsan och snart varit med en hel cykel av året. Det är bara lite svårt att hänga med när han springer mellan fastigheterna här på gården... Men jag har fått lära mig mycket mer om potatis, vilka ”sätt” man gör och alla moment som krävs. Det är ganska komplext, säger Simon.
Vad pappa Ola kanske inte berättade om var stålpsyket som krävs. Den som odlar är som bekant beroende av väder och vind och som storproducent av potatis finns det utmaningar.

– Vädret står för den psykiska terrorn i det här yrket. Har man satsat omkring 200 000 kronor i gödsel och utsäde på våren och inte vet vad som kommer upp till hösten så är det ett antal månader det kan gå snett. Pressen att prestera så bra kvalité som möjligt kommer alltid att finnas där, menar Ola.

Vi tar oss ner från skogen på Bäckänget via Drängsmarksvägen till centrala delarna av byn och jordbrukslandskapet öppnar upp sig ännu mer. Här finns småföretagen på rad och det är allt från specialmaskintillverkning till balkonger och gummiproduktion. Från Jörnsvägen svänger vi in till en institution i Kusmark
– Nordlunds motor. Här på innergården trängs husbilar med husvagnar. Jonny Nordlund är kusmarkare sedan födseln och hunnit bo i flera hus i byn. På andra sidan sidan gatan driver hustrun Lotta hårsalong.

Kusmark i höstskrud

– Kusmark har alltid varit en livaktig by, det är trivsamt här och byborna tar hand om varandra. Vi har inte haft något sug efter en lägenhet i stan som många andra i vår ålder utan vi gick mot strömmen och renoverade huset istället. Jag vill ha friheten som det innebär att bo ute på landet men nära till stan. Nu har det blivit något av en generationsväxling i byn. Ett hus i Kusmark blir inte långvarigt på till salu-marknaden och det känns ju roligt, säger Jonny.

SMÅFÖRETAGANDE

Som många andra i hans generation gick han faktiskt gymnasiet i Kusmark. Det var en praktisk utbildning som förkortades RSS – reparation, smide och svets.

– Den har skapat många av småföretagen här i byn, det var bästa skolan man kunde få. Vi skolades att bli problemlösare och skapare, det var hur nyttigt som helst.
Sedan 1987 har Jonny bedrivit försäljning i Kusmark. Att det inte sker från en industritomt i Skellefteå ser han snarare som en fördel:

– Vi har hittat vår grej och har en lagom stor kostym. Är man intresserad av en husvagn eller husbil spelar det ingen roll att köra två mil, hit kommer folk med ett ärende. Säljer jag en husbil till någon från Stockholm via nätet så hämtar vi på flygplatsen och kör en köpare ner från Gällivare är det bara en adress, då spelar det heller ingen roll var vi finns. Dessutom är det närmare till kunderna från Piteå.

Mittemot Nordlunds motor är det full fart utanför Kusmarksskolan där barnen går från förskoleklass till årskurs fem. Den charmiga hockeyrinken, som på sommaren fungerar som fotbollsplan med sin väderbitna träsarg, har tjänat byns barn väl genom åren.

– Jag minns när Pär började åka skridskor. Jag gjorde misstaget att agera målvakt i vanliga kläder i tron att det inte skulle göra ont. Men det fick mina smalben snabbt ångra, pucken var hård även när en sjuåring sköt, säger mamma Maja Lindholm och skrattar åt minnet.

MAJA SKJUTSADE TILL RINKEN

När de fyra barnen växte upp bedrev familjen lantbruk i Kusmark. Det föll sig så att mamma Maja blev den som skulle skjutsa till och från rinken under tiden pappa Per-Olof jobbade på gården.

Maja Lindholm


– Varken jag eller P-O har någon idrottsbakgrund så det var mycket som var nytt. Jag har nog råkat sätta armbågsskydden upp och ner ett par gånger men Pär tyckte det var så roligt att spela. Så här i efterhand får vi vara tacksamma till alla kompisar och föräldrar som ställt upp och skjutsat när vi var upptagna på gården. Det har fungerat så i Kusmark och byarna runt omkring, man hjälper varandra, säger Maja.

Via Ersmark, Kågedalen och Skellefteå AIK har Pär Lindholm och byasonen Viktor Arvidsson tagit sig hela vägen till världens bästa liga där de spelar med topplagen Boston respektive Nashville. En bedrift för lilla Kusmark med sina dryga 400 invånare. Fenomenet har uppmärksammats i en rad nordamerikanska medier.

Idag är Maja och P-O trogna hockeyfans och sitter uppe om nätterna för att följa Pärs framfart på tv.
– Jag tänker på hur otroligt det är att han och Viktor spelar där borta. Samtidigt får vi vara ödmjuka och njuta av stunden, säger Maja.

Kyrktuppen, som vann pris som Årets kyrktupp i Sverige 2007, spanar ut över bygden och kan inte annat än hålla med.