Matt fick livet tillbaka i isvaken

Nyzeeländaren Matt Youngman föll inte bara för sin hustru från Skellefteå, han föll för naturen, staden och livet här.
På köpet har han också fått livet tillbaka sedan han diagnostiserades med sjukdomen psoriasis artros.
Vändningen kom faktiskt i en frysbox mitt ute i Skellefteälven.

Längs Papamoa Beach på Nya Zeelands nordö är vattnet varmt och solbadarna många. Matt Youngman följer kompisarna på Instagram som lägger upp bilder från högsommaren.
Hans eget flöde innehåller något helt annat.

– Kompisarna tycker jag är galen och fattar ingenting. Det är kontrastrikt den här tiden på året. Jag lägger upp bilder från isbad medan de kör wakeboard och har 35 grader plus, säger Matt och skrattar.
Kanske är han den enda nyzeeländaren som fastnat för det här med att bada isvak i temperaturer strax över nollan. Matt skyller allt på grannen John Eriksson hemma på Alderholmen i Ursviken.

– John är en riktig isbadare som en dag lurade ner mig i hans frysbox men det är jag evigt tacksam för i dag, säger Matt.

Matt Youngman 

SM-guld i rugby

Flera gånger i veckan lyfter de på lockat till den gamla frysboxen med ursågad botten som gör det enkelt att kliva ner i iskalla Skellefteälven. För Matt blev det inte bara en rolig grej att visa upp i sociala medier för sina gamla ”kiwis” utan ledde också till stora hälsoförbättringar.
Att bli sjuk i psoriasisartrit innebar stora förändringar både psykiskt och fysiskt för Matt som varit rugbyspelare på elitnivå i 20 års tid. När han flyttade till Skellefteå 2006 med sin flickvän värvades han till Enköping så paret drog snabbt söderut i några år.

– Det var jättesvårt att få jobb när man var rugbyspelare, men en klubb i Enköping hörde på omvägar att jag bodde här och erbjöd mig en lärlingsplats som betongarbetare och ett semiproffskontrakt. De var sugna på att vinna SM-guld och fick till slut tre stycken under mina år i klubben, det var en upplevelse kan man säga.

2011 gick flyttlasset tillbaka till Skellefteå och vid det här laget hade Matt blivit svensk landslagsspelare. Totalt blev det 15 landskamper innan han hängde upp ”the scrum cap”, rugbyhjälmen, på hyllan.
Men sporten hade sin baksida då den hjälpte artriten att bryta ut tidigare än den borde.

– Både mormor och farmor hade sjukdomen så jag visste att det fanns i släkten. Jag började känna mig som en ”gammgubbe” på morgonen med smärtor i handlederna, svullna fingrar och stelhet i både rygg och knän. Jag hade varit elitidrottare och så kom det här. Det påverkade mig både psykiskt och fysiskt, berättar Matt.

”Vaknade och fattade ingenting”

Smärtan ledde till sjukskrivning och ökat stresspåslag – Matt ville bli frisk och hitta friskhetskänslan igen.
Det blev en massa tester på reumatologen i Umeå under 2019. Allt drogs ut på tiden och till slut kallades han i oktober för att välja ut mediciner.

– Jag har kämpat på ganska mycket, det har inte varit så roligt. Sista besöket stod det mellan tre mediciner och jag skulle åka hem och fundera. Jag vill inte ta mediciner och har aldrig gjort det så jag kände ett stort motstånd till hela grejen men jag skulle höra av mig till läkaren inom tre-fyra veckor.

En novemberdag kom grannen John Eriksson över med ett erbjudande som Matt inte kunde motstå – isen hade lagt sig på älven och frysboxen var redo att öppnas. Det var dags.

Minns du första badet?

– Ja det gör jag ju. Det var min värsta mardröm och jag hade pumpat upp mig och var spänd inför vad som skulle hända, men nere i isvaken kände jag att det inte var så farligt. Klart att det var kallt men jag märkte ganska snart att jag kunde fokusera på mig själv och fick till andningen. Jag blev bara lugn av badet, säger Matt.

Under julperioden blev Matt hempermitterad från sitt jobb som betongarbetare och började isbada varje dag.

– Efter tre isbad så vaknade jag en morgon helt utan de vanliga smärtorna och fattade ingenting. Till slut förklarade jag för läkaren vad som hänt och han sa bara ”kör på med isbadet” och vi sket i medicinerna. Jag mår väldigt bra i dag, det är helt sjukt men sant. Jag är helt beroende av att bada isbad, säger Matt och skrattar.

Du har inte ens blivit förkyld av att bada så kallt?

– Nej, det där är svammel. Jag har blivit mycket friskare och mår som en ny människa.

 

Vintersim och längdskidor

Matt har tagit sig an livet i Skellefteå fullt ut och ska nu ställa upp i vintersimmet tillsammans med grannen John som värvat honom till Alimaks lag.

– Det blir tävlingspremiär för mig, men jag siktar bara på att ta mig i mål. Det blir i alla fall skönt att få hoppa ner i kallvattnet och ett roligt Instagraminlägg för kompisarna där hemma, säger Matt som pratar svenska hur bra som helst.

– Jag kunde inte svenska och hade ingen utbildning så jag ville lära mig det för att bli attraktiv på arbetsmarknaden. Jag ville så gärna komma in i samhället och lära känna folk, det är en viktig grej för mig att kunna kommunicera.

Han ger dock inte svenskarna särskilt högt betyg när det kommer till att prata engelska vilket gjorde att integrationen med skellefteborna tog sin tid.

– Jag märkte att det gick bra att snacka engelska på krogen men när vi skulle ta en fika hemma hos folk så gick det sämre. De är egentligen jätteduktiga men det sitter i självförtroendet.

Friluftsliv och vinteraktiviteter står högt i kurs hemma hos familjen Youngman och nu har Matt kört Malmstråket två gånger.

– Jag har fått förhoppningar om att åka Vasaloppet snart. Livet är fantastiskt, jag är så tacksam för att John lurade ner mig i isvaken.

Fakta/Matt
Ålder: 35 år.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Alderholmen, Ursviken.
Född: Papamoa, Nya Zeeland.
Intressen: Hemmet och min familj. Isbad, längdskidor.
Favoritmat: Älskar all sorts mat.
Tittar helst på: Alaska Gold Rush.
Bästa med Skellefteå: Jag älskar naturen – jag är kär i staden också, storleken är perfekt, att komma hit var en riktig fullträff. Min fru har en jättefin familj och det betyder mycket för mig.