Norrbotniabanan knyter ihop norra Sverige med världen

I augusti stod det klart att bygget av Norrbotniabanan finns med i förslaget till den nationella transportplanen. Det mesta pekar med andra ord på att Norrbotniabanan kommer att börja byggas inom de närmaste åren. Men varför behövs banan? Vem gör vad och när kommer den att stå klar? Elisabeth Sinclair, projektledare på Norrbotniabanegruppen, reder ut begreppen.

Jernbana. Först och främst. I och med jernbanan kommer allt det andra att tillfalla oss – hela socknen kommer att blomstra…

Citatet är hämtat från Sara Lidmans romansvit Jernbanan och skildrar huvudpersonen Didrik Mårtenssons besatthet av att få norra stambanan att dras genom hans hemsocken Lillvattnet i Västerbottens inland. För Didrik Mårtensson symboliserar järnvägen såväl modernitet och möjligheter som personlig framgång.

Och även om vi lever i en annan tid går det att dra vissa paralleller mellan Didrik Mårtenssons ord och argumenten till stöd för Norrbotniabanan. Förespråkarna pratar om vikten av en bana för att underlätta för människor att studera och arbeta på olika orter, något som gynnar näringslivet eftersom de får större möjligheter att rekrytera rätt kompetens. Företrädare för LKAB, Boliden, SSAB och Sveaskog gick så sent som i somras ut och krävde en snabb byggstart av bland annat Norrbotniabanan eftersom de menar att bristerna i transportinfrastrukturen hotar utvecklingen av en storskalig och miljövänlig basindustri i norra Norge, norra Sverige och norra Finland.
– Norrbotniabanan knyter ihop norra Sverige med såväl det europeiska stomnätet för järnväg som med Norge och Ryssland via Finland. Den vidgar arbetsmarknaden i norr, ökar konkurrenskraften för både basindustrin och näringslivet i övrigt och ger möjligheter till godsflöden och handelsmönster till nya marknader. Det är något som inte bara vi i norr tjänar på utan även hela Sverige, säger Elisabeth Sinclair.

Behöver utrymme

Ett exempel är Sveriges skogsmark som till stor del finns i norra Sverige. I övergången till bioekonomi kommer denna skog att spela en stor roll för Sverige och världen, vilket också kommer att öka behovet av moderna järnvägstransporter.
– Näringslivet i norr behöver expansionsutrymme. Den befintliga järnvägen är överfull i dag, vilket drabbar även mindre företag som inte ens får plats på banan. Det här är ett problem som får konsekvenser inte bara för regionen utan i förlängningen för hela Sverige eftersom vi på sikt får svårt att klara den internationella konkurrensen, säger Lorents Burman, kommunalråd i Skellefteå och ordförande för Norrbotniabanegruppen.

En bra bit på väg

Arbetet med att knyta ihop norra Sverige med Europa har faktiskt kommit en bra bit på väg. Från norr är banan mellan Boden och Haparanda klar och från söder knyter Botniabanan ihop städerna längs Norrlandskusten och upp till Umeå. Men en etapp återstår: den lucka på 27 mil mellan Umeå och Luleå, där merparten av industrierna och befolkningen finns, och som behöver fyllas för att knyta ihop norra Sverige med såväl Europa som Finland och Ryssland.
– Fördelarna för basindustri, näringsliv och utbildningsväsendet är långt ifrån de enda. Norrbotniabanan skapar ett samspel mellan boende, arbete, kulturutövande, fritid och service. Det ger människor en större valfrihet. Genom Norrbotniabanan kopplas universiteten i Umeå och Luleå samman och skapar förutsättningar för samarbeten kring innovationer och nya tjänster. Dessutom kommer Norrbotniabanan att minska koldioxidutsläppen, säger Elisabeth Sinclair.

EU medfinansierar

Precis som när det gäller andra stora satsningar på infrastruktur är finansieringen en både stor och komplicerad fråga. När det gäller Norrbotniabanan kan EU gå in och finansiera upp till 50 procent av kostnaden för planering och upp till 30 procent av själva byggkostnaden. Detta eftersom EU ser Norrbotniabanan som en flaskhals i det europeiska stomnätet. I augusti stod det klart att Norrbotniabanan finns med i förslaget till den nationella transportplanen som regeringen ska fatta beslut om under våren 2018. Att Norrbotniabanan finns med i förslaget är alltså ingen garanti för att regeringen röstar igenom den, men enligt Elisabeth Sinclair är chanserna goda.
– Det är relativt ovanligt att projekt som finns med i den nationella transportplanen inte blir av. Men vi får inte gå händelserna i förväg och tro att vi är klara. Norrbotniabanan fanns med i den nationella transportplanen redan 2004 med tre miljarder, men lyftes ur 2007. Samtidigt känner jag att det i dag finns en ännu större och bredare förståelse från politikerna om vikten av banan, säger Elisabeth Sinclair. Järnvägen är och har alltid varit en symbol för utveckling och modernitet. Det är bara uttrycken som förändras. Därför att det lätt att förstå vad den passionerade Didrik Mårtensson i Lillvattnet menar när han i ett av sina många tal utbrister:

Gode Gud! Samfärdsel! Folk! Liv! Kom hundra rallare! Med dragspel! Och kort! Och brännvinskokare! Kom svavelpredikanter och klöskatter! Kom riter och uppror mot riter! Kom allt!

Artikel från Skellefteåtidningen nr 4, 2017