Skellefteåskådis i Scarface-regissörens nya film

Ardalan Esmaili har alltid varit den i sällskapet som berättat historierna, varit i centrum – och trivts med det.
Att det skulle ta honom till Dramaten, tv-serieproduktioner och internationell långfilm av Brian De Palma är en resa som behöver berättas.
Allt började på en restaurang i Skellefteå.

Det är bara några dagar kvar till premiären av ”Allt som blev kvar” på Folkteatern i Göteborg. Ardalan Esmaili är medregissör till kompisen och kollegan Kardo Razzazis monolog.
– Nu när det är så nära lever jag i en bubbla. Det är Kardos berättelse men jag försöker få ihop det sista med skådespelarna och är ett stöd för Kardo. Jag blir lite av ett extra öga med mina ”inputs”, säger Ardalan.

Hur känns det att debutera som regissör?
– Det är skitkul! Jag har alltid känt att jag har haft den blicken och gillat det, jag går igång på det. Det är som en uppvärmning, men jag känner mig trygg i rollen. Vi tycker framförallt om varandras sätt att tänka. Vi delade på rollen i Hamlet och behövde aldrig gå in och lösa problem, allt flyter på med Kardo som en tyst överenskommelse, säger han.
Att spela ”rollernas roll” i Hamlet på Folkteatern under våren har varit utvecklande för Ardalan.
– Det var utmanande och bland det roligaste jag gjort. Det blev ett väldigt bra möte med dans som konstform och något jag är väldigt, väldigt stolt över. Jag fick också chansen att jobba med den stora koreografen Örjan Andersson, säger han.

Prisad av kollegor
Ardalan säger sig inte vara rädd för utmaningar och gör det bevisligen väldigt bra. Nyligen tilldelades han Inez och Sten Hermelins stipendium, ”för ett konstnärligt skapande som, med nyfikenhet och engagemang, ger oss utmanande och berörande upplevelser utöver det vanliga”.
– Jättefint, det är svårt att ta till sig såna fina komplimanger. Det är väldigt hedrande att det kommer från teaterförbundet och andra skådespelare. Det är så generöst. Ibland kan vi vara upptagna av konkurrens och missunnsamhet – det här handlar om att lyfta varandra och se oss som konstnärer. Jag är jätteglad över att bli inräknad i den här skådespelarligan.

På Instagram skrev en kompis till dig: ”En dag var du en kille med en dröm. Vision och ambition. Now look at you”. Hur går tankarna när du hör det?
– Alla som känner mig vet att det här varit min personana, skådespelandet. Jag hade inga riktiga skådespelarplaner, men jag var lite ”clownig” och imiterade allt, jag ville driva berättelser. När jag sökte skådespelande så blev den visionen verklighet. Men från början var det helt fel.

På vilket sätt?
– När jag växte upp i Skellefteå kände jag mig långt från kulturen. Jag visste att Västerbottensteatern fanns, men förstod inte vad det var. På den tiden var mångfalden på scenerna inte så stora, jag trodde kanske att det inte var något jag kunde göra. Nu ser det annorlunda ut och vi kan öppna upp vägen för ungdomarna och säga ”titta på oss”.

Vad kommer Skellefteås kulturhus att få för betydelse?
– Om det används på rätt sätt – jättemycket. Mindre aktörer måste också få ta plats, subkulturerna i Skellefteå behöver synas. Skellefteå är inte bara hockey, alla behöver känna sig delaktiga i staden. Kulturen ska föra människor närmare varandra men när kulturen blir fattig, så är det farligt. Kulturen ska belysa hur man lever tillsammans i ett samhälle. Skellefteå som kommun har alltid varit rött och stått för solidaritet, det vore synd om det skulle vattnas ur och försvinna, därför är det viktigt att Kulturhuset byggs.

”En enorm solidaritet”
Ardalan Esmaili föddes under brinnande krig mellan Iran och Irak i Teheran, Irans huvudstad. Som tvååring kom han till Jörn med familjen och flyttade senare till Skellefteå. Där bodde han till högstadiet då familjen köpte en pizzeria i Malå. Så småningom gick flyttlasset tillbaka till Skellefteå där föräldrarna tog över restaurang Carl-Viktor, och Ardalan läste medieprogrammet på Anderstorp.
– Jag kan tydligt se att mina föräldrar inte är uppvuxna i samma land som jag. Det är inget negativt, jag vet att de har en fantastisk historia från deras första land. Där finns ett arv som jag kan sakna och är nyfiken på och en härlig värme som släkten har gentemot varandra.
– Det finns en enorm solidaritet som jag känner att vi kan sakna i Sverige. Men som skådis är det fantastiskt att ha tillgång till två världar.
Efter gymnasiet var det många frågor hos Ardalan. Han började arbeta hos föräldrarna i restaurangen och tänkte göra så tills framtiden klarnade.
– Ibland vet man inte vilka vändningar livet tar. Min kompis Jonas Lawes steg in på restaurangen en dag och tyckte att jag borde söka till Fridhems folkhögskola i Svalöv. Han hjälpte mig med ansökan och jag antogs. För mig som kom från en värld utan estetvänner öppnades en helt ny värld, jag hade svårt att anpassa mig. Efter ett halvår kände jag att jag kunde kanalisera något, men utmaningarna var jättesvåra, säger han.
I Svalöv studerade Ardalan under Morgan Andersson på Teaterlinjen.
– Jag minns så väl när Morgan kom och satte sig bredvid mig och sa ”du borde söka Scenskolan”. Jag visste inte ens vad det var.
Men sin nära vän Pablo Leiva Wenger sökte Ardalan och fick en av de tio platserna på Teaterhögskolan, sedermera Stockholms dramatiska högskola, i konkurrens med 1600 personer.
– På den vägen är det. Sedan dess har jag haft fullt upp, säger Ardalan.
Han fick sitt genombrott med den egna examensföreställningen "Utan titel" som producerades under sista året vid scenskolan där han gick mellan 2009–2012. Uppsättningen hyllades.
– ”Utan titel” var pjäsen som fick mig att ta klivet in i branschen. Direkt efter jag tackat publiken kom Suzanne Osten och erbjöd mig ett ettårskontrakt på Unga klara där jag blev kvar i två år.

Aktuell i stor filmproduktion
Samarbetet med Suzanne Osten och regissören Frida Röhl på Unga Klara ledde till att Dramaten fick upp ögonen för Ardalan Esmaili.
– Som den största institutionsteatern var det väldigt nyttigt och jag vill gärna återvända en dag. Men när Frida Röhl lockade mig till Folkteatern i Göteborg kändes det helt rätt att följa efter. Hon är en inkännande och lyssnande chef som tror på mig.
Nu jobbar han på Folkteatern med sin flickvän Evin Ahmad som var en av sommarvärdarna i radions P1 i år. Hon är också aktuell med boken ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”.
– Hon är fantastiskt duktig, det känns väldigt bra att få jobba tillsammans också. Vi har en spännande plattform att stå på och utveckla ihop.
Vi har sett Ardalan i Beck och nyligen även som polis i serien om advokaten Rebecka Martinsson. Han är också aktuell i långfilmen The Charmer där han har en huvudroll. Filmen regisseras för övrigt av Milad Alami, även han från Skellefteå. Nyligen blev det klart att The Charmer får världspremiär på erkända San Sebastians filmfestival.

Vad tycker dina föräldrar hemma i Skellefteå?
– Mina föräldrar, min bror och min syster, alla har stöttat mig. Mamma och pappa såg tidigt att jag inte hade andra kunskaper, säger han skämtsamt.
– Jag har fått några drömmar uppfyllda, och har mycket framför mig också. Det har varit en sommar utan vila men det är också något positivt över det. Jag älskar mitt jobb och har den stora lyckan att kunna jobba mycket.
Framtiden ser alltså ljus ut för Ardalan med många spännande uppdrag under det här året.
I sommar blev det offentligt att han gör en av huvudrollerna i en stor skandinavisk dramaserie som heter Greyzone. Men det riktigt stora internationella genombrottet lär komma via Brian De Palmas nästa film Domino där han har en av rollerna.
– Det känns hur stort som helst att få jobba med en av vår tids största regissörer. Jag sökte faktiskt till Fridhem med en monolog från Scarface som De Palma regisserade – hur ironiskt är inte det, säger Ardalan och skrattar.
De Palma ligger bakom storfilmer som Scarface, De Omutbara, Carlito’s Way och Mission: Impossible. I sommar flögs Ardalan ner till Belgien där De Palma filmade in Domino. Det var en upplevelse, berättar han.
– De Palma kallas för mästaren på att berätta en historia och det var så intressant bara att se honom arbeta. Mycket av regin ligger i hans rollsättning. Nu har jag ingen stor roll, men han visste exakt vad han ville ha.
– Det hade lika gärna kunnat vara en kortfilm i Skellefteå. Det var ingen glamour, bara hårt jobb, men jag lärde mig väldigt mycket. Jag hann göra en sista snabbkoll i manus innan jag fick höra att ”Brian är redo för dig” och när jag kom in sa han bara ”där har vi honom” och så satte vi igång. Det var coolt och rakt på sak, säger Ardalan.

Är du nöjd med insatsen?
– Det är svårt att avgöra. Det jag vet är att Brian inte nöjer sig förrän han är nöjd, så någonstans vet jag att jag uppfyllde det han ville ha.
Det känns onekligen som att vi bara sett början av Ardalan Esmailis skådespelarkarriär.

Fakta

Namn: Ardalan Esmaili.
Ålder: 31.
Bor: Göteborg
Familj: Flickvännen Evin Ahmad.
Utbildning: Teaterhögskolan Stockholm/Stockholms dramatiska högskola, Fridhems folkhögskola i Svalöv.
Fritidsintressen: Så fort jag är ledig vill jag umgås med folk jag saknar.
Favoritmat: Mellanösternmat.
Favoritfilm: Oj, det är omöjligt att säga. Min favoritregissör just nu är Paul Thomas Anderson.


Foto: Mats Bäcker