Svarttjärn – ingen vit fläck på kartan

När Stina och Ulf Stenmark letade hus hade de kunnat hamna var som helst i Skellefteå. Men det blev Svarttjärn. Ulla-Greta och Rolle Stoltz likaså. Alla vägar bär till Svarttjärn – byn som har nära till det mesta.

Det hänger en gammal rostig fåtöljram vid uppfarten. Letar man efter byns tapetserarverkstad är det uppenbart vart vi ska svänga av vägen och när vi kliver in till Ulla-Greta råder det inget tvivel. Tygprover, verktyg och möbler – här finns allt som behövs – och dessutom en driftig ensamföretagare.
– Svarttjärn är egentligen det perfekta stället att driva företag på. Jag har den billigaste lokalen man kan tänka sig och jag kan välja vilka tider jag vill jobba, det är bara att gå över gården så är jag på jobbet, säger Ulla-Greta.
När fungerar det bäst att jobba för dig?


– Natten är min tid. På vintern släcks gatubelysningen vid 23 och då är det istället mina lampor som lyser upp byn, säger hon och skrattar.

MÖBELRENOVERING

Den här dagen är det ett par fåtöljer som får nytt liv. Ända sedan hon startade företaget 2013 har det varit fullt upp.
– Jag har aldrig gått utan jobb sen examen från möbelrenoveringslinjen på Älvsbyns folkhögskola. Det var inte självklart att jag skulle starta eget men ju fler gånger jag sa det högt, desto starkare blev jag i min övertygelse. Sen fanns det ingen återvändo, säger hon.

TRIVS UTANFÖR STAN

Både hon och maken härstammar från Överkalix. Rolle är känd som hockeyspelare och tränare i Skellefteå AIK och från räddningstjänsten, men han tog tjänstepension för något år sedan och jobbar istället med gårdens skogsbruk och ängar, jagar och njuter av byalivet.
– Det var skönt att slippa stadslivet, säger han och fyller på jakthundens matskål.
– Vi hade ett väldigt fint hus vid älven i Bergsbyn, det var väldigt fint. Men det går ju inte jämföra med det här, konstaterar han nöjd och blickar ner mot sjön. Det var motorcykelsäsong 2001 när han för första gången svängde upp på gården med Ulla-Greta på hojen skakade bara på huvudet. Det här är till salu, sa han till mig och jag skakade bara på huvudet. Vi kunde ju inte ge upp huset i Bergsbyn, men så blev det. Dottern fick ett eget stall och nu är hon och hennes familj vår närmsta granne sedan de köpte upp det gula huset där nere, säger hon och pekar. Ulla-Greta och Rolle bor i Svarttjärns första hus med anor från 1730-talet och säljaren var sjunde generationen på gården.
– Vi är så mycket ”utbölingar” man kan vara, jag funderar fortfarande ibland på hur det gick till när vi hamnade här men det har varit lätt att komma in i byns gemenskap. Rolle jagar i byns jaktlag och det underlättar förstås, säger hon.

MÅLNING

Det pågår ett målningsprojekt på huset när vi hälsar på – att passa tiden hos bilprovningen blir ett välkommet avbrott för Rolle som lovat att besiktiga Ulla-Gretas möbelsläp. Han skumpar iväg med släpet och vi låter Ulla-Greta fortsätta med fåtöljerna.
– Hälsa på hos familjen Stenmark, det är en driftig familj, hälsar hon. Sagt och gjort. Några hundra meter bort efter byavägen ligger en västerbottensgård med vidunderlig utsikt ner mot sjön. Ute på gården sitter familjen Ulf, Stina och dottern Linnea Stenmark och fikar med grannarna Christer Lundqvist och dottern Miriam. Det visar sig vara Christer som är hela anledningen till att de slog ned bopålarna här.
– Ja, vi skyller på dig, säger Ulf. Hustrun Stina fyller i:
– Vi hade kunnat hamna var som helst utanför Skellefteå när vi började leta hus, men Christer och Ulf jobbade tillsammans på den tiden och han pratade så gott om sin hembygd att vi blev nyfikna vilket ledde till att vi köpte gården. Tänk så mycket positivt som kan inträffa bara för att Christer i det här fallet är stolt över byn.

NÄRA TILL ALLT

Ulf jobbar med trädfällning och Stina är slöjdlärare i Skellefteå. Här resonerar man inte över det dryga i att pendla utan ser istället möjligheterna med att ha så nära till flera centralorter. 3,5 mil till Skellefteå, 2,5 mil till Lövånger, 3 mil till Burträsk, 1,5 mil till Bureå och tolv kilometer till flygplatsen. – Egentligen är det ju Svarttjärn som ligger centralt, de andra orterna är ju så kallade förorter till Svarttjärn, menar Ulf och får medhållande skratt. Många känner nog igen byn från Henrys revy och matfesten som arrangerades här 2016 som en ”förfest” åt den stora matfesten i Skellefteå.

MÅL: 80 INVÅNARE

Att humorn ligger nära till hands för byborna blev även uppenbart när kommunen lanserade befolkningsmålet 80 000 invånare. Svarttjärn ville inte vara sämre och satte målet på 80 personer för att ge draghjälp åt staden. Men det finns en seriös baktanke som Stina förklarar.
– Det ska inte finnas någon motsättning mellan stad och landsbygd – vi vill såklart att det ska flytta in så många som möjligt till Skellefteå. Mår staden bra, mår vi också bra. Jag är övertygad om att vi gynnas om staden växer – alla vill inte bo i staden och då måste vi ha en levande landsbygd. Ulf:
– Vi trivs bra här och vill göra gott för byn och området. Byarna runt omkring är duktiga på att samverka, titta bara på bredbandssatsningen som vi gör ihop med Holmsvattnet och Vallen. Där sökte vi gemensamt projektpengar för att kunna gräva fiberkabel. Det kommer att bli ett lyft.

Svarttjärn 80 pers

 

MINDRE ÄN STOORN

På senare år blev Svarttjärn uppmärksammat för Lill’n som utkikstornet format som en älg kallas, såklart efter turistprofilen Torbjörn Holmlunds projekt Stoorn. Den fem meter höga Lill’n har blivit ett populärt utflyktsmål där den står och blickar ut från Lidberget. Även EFS-föreningen och grannbyn Vallens idrottsförening är aktiva och anordnar aktiviteter om somrarna. Svarttjärns årliga fotbollsmatch som samlar alla mellan 5 och 70 år är alltid en höjdpunkt.
– Det vore dumt om vi skulle konkurrera med våra aktiviteter – alla byar har heller inte allt, säger Ulf. – Men någon by har alltid något och tillsammans blir det bra, konstaterar dottern Linnea klokt. Grannen Christer driver en jordbruksfastighet, som ursprungligen var hans morfars, och bor i byn under sommarhalvåret, övrig tid bor familjen i en lägenhet i Burträsk. Ett upplägg som passar fint och så får han ju njuta av sin hemby under sommarens fulla prakt.
– Jag har alltid varit intresserad av skogen och jakt så jag trivs bra här. När jag växte upp sa vi att vi bodde i Lövångers vackraste by. I grannbyn kanske man hävdade något annat, säger han med glimten i ögat. Hur går det då med befolkningsmålet på 80 personer? Det går framåt. Det är fullt i Vallens förskola som samlar bygdens barn och det är tryck på husen i Svarttjärn.
– Lägen finns det, däremot har vi inga tomma hus, så vi välkomnar alla att köpa tomt och bygga hus, säger Stina.

Artikeln kommer från Skellefteå tidningen nr 3 2018.